2004

Då var jag en "hemmafru" med en familj på 9 personer, i mitt eget tycke en ljusskygg varelse som verkade, i det obemärkta, på min egen och min familjs linje.

I februari hade jag en demo med Alpnaerings kryddor hemma hos mig.

Vi var väl en 6-7 st som samlades i mitt kök.

Tjejen som skulle komma hem till mig hade jag bara träffat en gång.

Hon kliver in hemma hos mig kl 18 med sina väskor.

Jag tror att hon fick en chock, ärligt talat.

7 barn mellan 1-13 år, 2 svettiga, halvhysteriska föräldrar och 2 katter väntade nämligen innanför dörren.

Jag hade tidigare köpt Alpnaerings kryddor av en vän som en kort period sålde dem på homeparty.

Stackars Mia som kom hem till mig hade bara ett barn och tittade villrådigt omkring sig till att börja med, dukade upp sina prylar och sa till mig: "Hörru du'ru, du som har så stor familj, du skulle ju faktiskt tjäna på att vara Återförsäljare och få 25% rabatt på allt du behöver köpa själv"

Mitt svar var: "Aldrig i livet!"

(jag hade precis avslutat en kort karriär som återförsäljare av Lingon & Blåbärs barnkläder) och tillade "Jag ska börja jobba på Norrlandstågen som restaurangvärdinna på måndag, så det kan du glömma"

Demo'sen gick rätt bra faktiskt och jag fick faktiskt 2 gratis produkter som tack för att jag hade ställt upp och bjudit in lite folk.

Nåväl...Måndag kom och jag åkte resan GÄVLE-STOCKHOLM-NARVIK-STOCKHOLM-GÄVLE...stående på benen nästan oavbrutet inom 36 timmar.

Det jag inte hade räknat med, var min ÅKSJUKA.

Veckan efter låg jag i sängen, grön i ansiktet och kravlade mig mellan sovrummet och badrummet.

Så kom då dagen då Mia skulle komma och leverera de produkter som blivit beställda på visningen och när hon kom, så sa jag "Ja, men vad fan, kom hit och berätta om det där jobbet då!!! (självklart för att karriären som tågvärdinna var uträknad)

Veckan efter kom hon och berättade och därefter var jag hooked.

Jag började med att visa hemma hos mig för ett antal vanner med hjälp av Mia.

Kvällen efter visade jag för ett annat antal vänner själv. Det gick väl sådär...men ett par av dem var galna nog att boka en egen visning hemma hos sig själva.

Från den kretsen hittade jag nya värdinnor som också måste ha varit halvgalna nog att boka med mig.

Ett år senare åkte jag på min första stora konferens med Alpnaering.

Vi var på Hotell Dalecarlia i Tällberg 4 dagar.

När vi skulle åka hem så stod våran VD och ägare Marianne på parkeringen och packade in sina väskor i sin bil. Jag gick fram och tackade för en fantastisk helg och (hör och häpna) hon gav mig en kram och tackade tillbaka.

Jag stod där helt lamslagen, och sa till Mia: "Du, Mia, såhär ska mitt liv vara från och med nu"

Det var ögonblicket.

Det var där jag bestämde mig.

Året efter stod jag på scenen och tog emot pris som 2:a i Sverige.

Året efter det...

Jag stod på scenen och tog emot årets 1:a pris. Och jag hade slagit alla andra vinnare med hästlängder.

300 personer stod upp och applåderade lilla mig.

Jag har inget minne av något från att vinnaren annonserades till efter att jag klivit av scenen.

Alla visste från minuten jag klev in på hotellet, att jag vunnit, men inte med hur mycket och alla, precis alla, kom fram och skulle kramas och prata och gratta och ställa frågor.

Kvällen förflöt i ett töcken och när konventionen tillät det, smet jag upp på rummet med min dåvarande man, svepte en flaska av champagnen jag fått under kvällen, bröt ihop, grät 2 timmar och somnade därefter lyckligtvis.

Ett par månader senare åkte jag på ännu en av alla fantastiska resor jag har fått uppleva tillsammans med mina älskade vänner och kollegor.

Denna gång på en kryssning i Karibien.

På något vis tog upplevelsen i Sollentuna, när jag tog emot priset, orken ur mig. Jag ville inget mer.

En annan, underbar, kvinna hade stått och sett det jag hade gjort, och ville göra samma sak.

Maria Fridh.

Eller Maria Salomonsson som hon hette på den tiden.

Under vår resa till Karibien friade hennes sambo till henne på Haiti och de gifte sig året därpå, med en ring som hon vann år 2008 i Alpnaerings'racet.

Hon besegrade mig det det året med 30 000 poäng.

Vet ni vad denna underbara kvinna gjorde direkt efter segern? Hon kom till mig och sa

"Cissi, du är min förebild! Jag hade bara ett mål det här året, och det var att var lika bra, eller bättre än dig"

Och Maria, du lyckades!

Till min stora lycka vill du se över mina menyer med ditt kunnande som Kostrådgivare.

Jag vill tacka Dig från mitt hjärta och hoppas och ber för ett framtida, långvarigt samarbete, min vän <3

En kvinna värd allas beundran!

Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket roligt och fantastiskt jag har upplevt med mina chefer, vänner och kollegor i Alpnaering.

Jag hoppas bara att alla inblandade på något vis nås av detta.

En obskyr liten hemmafru från Sandviken hade på något vis lyckats hamna bland alla dessa fantastiska kvinnor.

Jag fick många nya vänner bland den glada grupp som utgjordes av vår kärntrupp.

Åren har gått förbi i rasande fart och många har kommit och gått, men några har alltid bestått.

Dessa 5 utan inbördes ordning, men uppräknade i alfabetisk ordning som jag alltid har gett mitt innersta förtoende till är:

Carlsson, Maria

Fridh, Maria

Norström, Marianne

Orwehag, Pernilla

Stuchly, Maria

Och, till min stora glädje, är alla, mot alla odds, fortfarande mina vänner och förtrogna.

Det finns tunga stunder för oss alla, men, om vi vill, delar vi dem med varandra och vi kommer stakare ur det.

You're The Best. Fuck The Rest!

Jag vill tacka för en underbar helg i Prag. Och jag vill bara säga till alla inblandade att mitt ord gäller.

NU KÖR VI!!

Några kort från helgen...

Såååå då,

Tillbaka till verkligheten och Mannen i Mitt Liv, så lyckades jag, med stor inspiration, från resan, komponera följande meny för kvällen av detta....

Medelhavsinspirerad Sallad med French Dressing (Alpnaering förstås)

Kummindoftande Kyckling-Gulasch-Soppa

Nu är det "Check-out-time" för Klangvall som ska upp och köra hem imorgon.

Trevlig kväll på Er <3